Distansbonden får ett pling i mobilen och där är en hälsning från Emelie och tjurarna. Både trevligt och jobbigt för jag längtar hem såklart. Men det hade kunnat vara värre. Tänk om man bara kunde kommunicera via post och väggtelefon. Eller brevduva.

Nej, tack och lov för sociala medier alltså. Och för mobilkamera och en hyfsad internetuppkoppling. Jag gissar att det är sjukt mycket lättare att vara distansbonde idag än det var förr i tiden. Tråkigt bara att de roliga jobben, som att sköta djuren, småfixa och förbättra gården, göra snyggt och mysa med kor är svårgenomförda på avstånd.

Kontorsjobb är också krångligt utan kontor men ingen match för en 20-talets distansbonde. I alla fall inte jämfört med tiden mellan manuell kassabok och internetbaserade bokföringsprogram. Igår betalade jag ett par räkningar lite snabbt när jag hade en stund över. Det gjorde man inte lika enkelt förr när man skulle ha avier och skriva i ett sådant där block med kalkeringspapper och posta och hålla på. Efter betalning bokförde jag fakturorna också när jag ändå var igång. Tänk bara, bokföra samma dag som betalning. Det har nog aldrig hänt tidigare. Har förvisso sällan hänt att jag har bokfört i skräddarställning på sjukhussäng heller men vad gör man inte för att få känna sig lite produktiv i dessa tider.

När man inte kan klia sådana här:

Rent klimässigt verkar våra djur förresten klara sig ganska bra utan mig.

Man kan på ett enkelt sätt klia sig på sin kompis vänstra horn.

Ha en fin fredag allihop. I morgon ska jag berätta vad som händer på åkrar och fält när jag är borta. Troligen utan bilder dock. Danne har så repig kamera att han inte ens kan skanna sådana där qr-koder längre.

Foto: Emelie Nordin