Få saker är så tråkiga som när vindväven i Hangarn är alldeles igendammad och det är för fuktigt ute för att kunna sopa ren den med något vettigt resultat. 

Därför är få saker så tillfredsställande som att äntligen få minusgrader, torr luft och en sjujäkla arbetslust så att man kan ge sig upp på stegen och släppa in solen igen.

Det blir så mörkt och tråkigt när vindväven är dammig, även om det kommer in bra med ljus från nocken och andra sidan där vi tagit bort väven helt. Då är det dags att greppa en piassavakvast och helst ett munskydd och klättra upp.

När man börjat uppmärksamma att det är dags att sopa stör man sig på det varje dag det inte blir gjort. 

Det blir en viss skillnad…

Oftast försöker vi passa in vävsopningen när vi har skickat djur på slakt och får en box tom. Då kan man börja i den tomma boxen och sedan jobba sig vidare när man ändå ska flytta fram djuren steg för steg. När det är tjurar i alla boxar blir det krångligare för då måste man stänga ut dem på gången medan man jobbar. Ibland vill de inte riktigt samarbeta men idag gick det bra. Lite lock och pock och tålamod, sedan kunde jag jobba hyfsat ostörd. Om jag lät bli att ställa stegen för nära grannboxen alltså.

Tjurarna är alltid så intresserade när man kånkar in stegen och klättrar upp med sopen. Som alltid när det händer något utöver det vanliga. De blir spralliga och springer omkring och leker. Därav ångan i vinterluften tills äventyret var slut och alla lugnade ner sig igen.

Nysopat, nyhalmat och lekfulla djur. Fint ljusinsläpp igen men som sagt lite ångigt. 

Ett annat kul jobb var att klippa några av tjurkalvarna i kostallet. Det är så smidigt nu när vi har låsbara ätfronter. Man kan sätta fast ett gäng och spontanklippa när man har en stund över. Kort frisyr på låren och under magen håller dem rena och fina.

En bra dag. Roligt att jobba nära djuren.