Måste ta mig i nackkragen

6 januari, 2021

Idag är det trettondagen och igår alltså trettondagsafton. Och vilken afton jag hade. Jag skulle både bokföra och blogga men hade sådan värk i nacken och högra halvan av skallen att jag trodde jag skulle kräkas.

Tur att jag redan var på sjukhus (med dottern) för här fanns alvedon, ställbar säng och inga krävande arbeten eller djur som skulle ha mat. Datorn parkerade jag i fotänden och där blev den liggande. Sedan blundade jag. Tack och lov släppte värken någorlunda framåt natten.

Jag tror att jag måste ta hand om min kropp lite bättre. Visst kan man ha huvudvärk spontant då och då, men i just det här fallet berodde det nog på att jag har jobbat snett och inte är lika vältränad som jag brukar vara. Jag sopade ju vindväv härom dagen och dessutom är ensilagepushern sönder därhemma så man får skotta foder manuellt sedan någon vecka tillbaka. Det är inte jätteslitigt men det kräver en viss rörlighet och muskelstabilitet. Jag är armstark men min nacke och bröstrygg pallar inte lika mycket just nu känns det som. Dags att ta sig i kragen och lägga in några fler pass på träningsmattan.

När vi varvar jobb med sjukhustid blir det inte lika mycket vardagsträning som när man är hemma och rör sig hela tiden. Det är verkligen en ynnest på många sätt att ha ett kroppsarbete. Men det är en balans mellan bra och slitsamt. Jag blir stark av att jobba men måste också vara stark för att kunna jobba.

Jag har lärt mig att gilla träning på senare år. I alla fall efteråt, när det är gjort och man kan känna sig spänstig och hälsosam. Jag brukar springa eller köra styrka framför Youtube men när vi fick corona tappade jag mycket rutin. Och så är det svårt att komma ur segdagarna efter jul och nyår tycker jag. Med soffa och fika som lockar. Man blir trött. Jag vill bara äta ost och ligga framför c-more och kolla på karlarna i Yellowstone när arbetsdagen är slut.

Yellowstone förresten. Det är en riktigt bra serie. Modern western med Kevin Costner och en massa brutala uppgörelser kring en jätteranch i Montana. Ens egen gård känns rätt pluttig i jämförelse, och ingen helikopter som det står Nysäter Lantbruk på har man heller. Å andra sidan brännmärker vi inte våra barn och anställda och det får man väl se som en fördel.

I morgon ska vi jobba vidare i kylan på vår lilla ranch. Idag har det varit nästan femton grader kallt och jag hoppas att det blir lite mildare snart. Så man slipper oroa sig för frusna vattenkoppar och liknande.

Hoppas alla har haft en fin trettondag.

Ralf är död
Dammar vidare i ett kyligt januari