Nu kan man säga att det är på upploppet. Efter helgen ska saxliften lämnas tillbaka så då ska det mesta vara färdigt. Fint blir det. 

Plyfa ska upp invändigt och det sista mot maskinhallstaket ska göras om det inte redan är klart. Danne har jobbat i storm de senaste dagarna och jag skulle ha målat i helgen om inte det irriterande, segdragna covidjävlapuckoviruset strandade mig på sjukhuset. Danne får inte vara här med dottern just nu trots att han har testat negativt. Han måste få samma svar en gång till på måndag innan vi kan bytas av eftersom han har träffat en smittad person.

Inte så mycket att göra åt och det blir mer tid för honom på bygget istället. Hur mycket han nu hinner när han ska sköta allt annat själv också.

Virus eller inte, här kan man i alla fall se hur fint det blir.

Jag blir liksom varm i hjärtat när han gör sådan här underspikning. Det lilla extra. Rätt onödigt kanske och mest för att det ska se fint ut. Irriterande att han alltid måste vara så förbannat noga. Men ändå, jag ser mycket stolthet och glädje i det där. Att göra riktigt och få snyggt. Att kunna bli nöjd. Det unnar jag honom. Att skapa något bra av sin kunskap och sitt handlag hela vägen fram. Jag blir också stolt och glad när jag ser det.

Den där fliken på vindskivan är också fin, eller hur?

Hoppas alla har en trevlig helg. Jag ska sova och bokföra mig igenom det som är kvar av den. Och försöka få nya bilder på de här små krabaterna! Våra senaste tillskott. Inte så söta när de är nykläckta men nu har de torkat till och flyttat ut ur kläckaren. Håll utkik i morgon så får ni se.