Nu har Tigerkossan äntligen kalvat. Sist ut var hon så nu är vi klara för i år. 

Hon fick en tjur i år igen, hon har bara fått tjurar, och han är både söt och trevlig. Men han är inte direkt tigerrandig tyvärr. Det vore ju så himla kul med en minitiger!
Han har lite speciella färger i alla fall, och det är väl det minsta man kan förvänta sig om man har en tiger till mamma och stora, gräddvita Leif till pappa.

Såhär ser han ut. En lite blaskig brun botten, nej förlåt, det där lät inte så smickrande, jag börjar om. En kaffelatte-med-extra-espressoshot-brun botten som ljusnar likt skummad mjölk mellan frambenen och in under magen. Ett mörkare fält i pannan som går upp på huvudet och som nästan ser ut som en frisyr. Och så en urgullig, gråsvart nos.

Todeloo!