Femton fina tjurar åkte på slakt igår så idag var det dags att fylla upp i hangarn igen. Det blev en trevlig eftermiddag för mig och Linda, vi är ett bra djurflyttarteam. 

Ett kanongäng tjurar skickades och det var extra roligt för de var våra alldeles egna, det vill säga födda här på gården. De hade växt bra och klassade sig fint, en uppnådde till och med E- och då blir man stolt. Det är en väldigt bra formklass tycker jag, särskilt när man bara har blandade köttraser och ”på känn-avel”.
De hade kunnat åka lite tidigare för vikterna blev i överkant men slaktplanerigen är vad den är och särskilt nu på hösten är det svårt att få iväg några extralass. Jag är i alla fall väldigt nöjd, det känns så fint med de här djuren som vi haft sedan de var alldeles nykläckta.

Ansvar från allra första stund. Till och med från innan de ens föddes. Vackert. 

Djurflytten gick bra frånsett en tålamodsprövande tjur som bara vägrade kliva upp på vagnen. Till sist lyckades vi i alla fall för jag och Linda är tjurigare än tjurar.
Vi har flyttat om i flera steg, antecknat alla öronnummer, avlivat en kalv som behövde sluta sina dagar och extramärkt en vild anguskviga. Man hinner en del på några timmar, det är ett som är säkert.

I morgon håller jag ställningarna själv bland djuren medan Danne fortsätter med tröskningen. Jag har dålig koll på hur det går med spannmålen men ska ta reda på det inom kort. Man blir avskärmad när man har sjukhusansvaret flera dygn trots att det är lätt att hålla kontakten. Det är ju bara att ringa men ofta blir det så att no news are good news, särskilt under arbetstoppar. Så länge allt bara flyter hinner timmarna gå innan man hörs vid. Fullt upp på varsitt håll och på olika sätt. Väldigt skilda världar när en jobbar och en är sjukhusförälder.

Jag vet i alla fall att det både tröskas och balas, och grässlåtter blev det visst lite extra av också. Nu ikväll är det korvpackning och balhämtning medan jag är tillbaka på Hotell Region Västernorrland för sovpasset.

I morgon nya tag!