Kylan släppte taget och nu kan man andas igen. Det mesta går lite lättare och det är skönt. Särskilt när man springer runt med papper och penna. 

I helgen kollade jag och Danne upp alla djur och ordnade uppdaterade listor över alla öronnummer. Det är en del pyssel att veta var alla befinner sig för det är bara korna som håller sig på en och samma plats. Tjurarna och kalvarna flyttas efter storlek och ålder och varje gång vi skickat ett slaktlass blir det omstrukturering.

Jag har testat alla möjliga system för att ha järnkoll på var alla djur befinner sig. Jag sover nämligen mycket bättre om det är riktigt god ordning på det. Genom åren har det varit listor i block och på datorn, i mobilen eller som utskrifter från Jordbruksverket. Men inget har funkat riktigt bra.

Nu har vi en pärm med en flik för varje ställe. Hoppas det ska gå att hålla efter. Det är så skönt att veta exakt var man har allihop.

Inte är vi väl ensamma om att ha knäppa namn på hallar och boxar? Någon fler som har djur i Kyrkan? 

En konstig sak som vi upptäckte var att ett av våra djur hade en så kallad avlidenrapport i CDB-registret. Mycket märkligt då den lever och tuggar fodermix som aldrig förr. Det ser ut som att ett slakteri eller kanske kadaverhanteringen råkat rapportera ut honom och jag måste försöka få det korrigerat. Som tur är finns det hjälpsamma och trevliga människor att ringa på Jordbruksverket.

Några djur behöver nytt märke i ena örat och snart är det dags att beställa extramärken åt alla kor också. Jag brukar göra det när det glesnar i lagret, även om de redan har fullständig märkning. Det är alltid bra att ha hemma ifall de skulle tappa.

Tjurarna blir ju inte kvar här lika länge så till dem har vi inget lager utan beställer bara om det behövs.

En sak som definitivt var bättre förr är öronmärken till nötkreatur. 

Tappade öronmärken är en ständig oro. För tio år sedan lossnade de inte i första taget men nu däremot faller de som snön en januarinatt. Det positiva är att hålet i örat ofta är helt intakt så det är lätt med själva ommärkningen. Inte för att det verkar göra särskilt ont när man trycker genom med tången, det är ju över på en sekund, men enklare förstås om man inte behöver.

I morgon ska kossorna 147, 0011 och 447 få nya märken och det är lätt fixat eftersom vi har behandlingsburen stående i kostallet. Går de in i den är det snabbt gjort att sätta i nya lappar. Sedan är de lika korrekt märkta som tjurarna här ovanför.