Hela tio kalvar hämtades igår och två av dem var vana att dia så de får gå med köttisar som saknar egna kalvar. Resterande har boat in sig i ladugården och får mjölk ur hink som vanligt. 

Köpekalvarna blir lite bortglömda här på bloggen under våren. Det känns mer spännande att berätta om de som föds här hemma, men de flesta av våra kalvar kommer ju trots allt från mjölkgårdar som vi samarbetar med. Nästan alla är från Kvarnsveden, som det här lasset, men ett fåtal fylls på från andra håll. Här är några pigga killar som försöker trötta ut Danne.

Nio svartvita och en brunaktig fick vi den här gången. Undrar om det är lite Brown swiss i den här?

Att SLB dominerar som ras är inte så konstigt eftersom vi köper från mjölkgårdar men det är kul när man får in lite rött eller något annat emellanåt. SLB har förresten blivit bättre med tiden tack vare det fina avelsarbetet som mjölkbönderna gör. När vi började var de svåra att få fram som riktigt fina ungtjurar till slakt. Det krävdes mycket för att de skulle sätta fett och de blev ofta höga och rangliga. Holstein var väl boven i dramat men nu verkar många ha prioriterat lite stadigare och muskulösare kroppar även bland mjölkkorna. Det ger oss fina tjurar och nuförtiden är det ganska sällan vi upplever att de är svåra att få upp i tillväxt. De sätter fortfarande fett senare och mindre villigt än röd boskap men överlag tycker jag om den utveckling vi fått på den svartvita sidan.

Det är svårt att förstå att de här småttingarna ska bli stora tjurar men varje ålder har sin charm. Nu är de gosvänliga och hjälper till att lägga bomull runt hjärtat när man behöver känna sig älskad. Att de kanske gillar mjölken mer än de gillar mig behöver jag inte låtsas om.