Nu är jag jävligt besviken. 

Stadsminister Stefan Löfvén går från att tala om lantbruket som en framtidsnäring som behöver få utvecklas och bli mer konkurrenskraftig till att vilja prioritera ner jordbruksstöden i EU’s kommande budget. Hur går det ihop?

Det är dags för EU-toppmöte i Bryssel och Stefan Löfvén är på plats. Läget i unionen är nytt tack vare Brexit och jag förstår mycket väl att det måste till förändringar, budgetkorrigeringar och en hel del nytänk för att få allt att gå ihop. Jag kan även se en sundhet i stadsministerns förslag om att prioritera säkerhet, migrationsfrågor och arbete mot terrorism.

Men inte på bekostnad av jordbruksstöden!

Stadsministern anser att jordbruksstöden kan prioriteras ner när svångremmen behöver dras åt. Jag undrar hur han tänker?

Jag vet inte vad vi ska göra för att våra ledande politiker ska förstå att jordbruksstöden styr och påverkar så mycket mer än enskilda företag, enskilda gårdar.

Det vi gör på landsbygden, på våra gårdar och i livsmedelskedjan leder till jobb i många led bortom ladugårdarna. Vi bidrar till skatteintäkter på många sätt och vi skapar ett levande och öppet landskap. Vår svenska, säkra matproduktion med höga djurskyddskrav bidrar också till att hålla allvarliga hälsoproblem orsakade av antibiotikaresistens på avstånd. Det gagnar alla människor i det här landet. Och det är tack vare lantbruket och de som köper svensk mat som det är möjligt.

Både Löfvén och vanliga Ica-kunder måste fatta att de som köper billig importmat kan göra det tack vare att vi svenska bönder än så länge producerar något. Svensk matproduktion kräver höga kostnader och maten blir därmed dyrare i butiken. På grund av det finns det utrymme att saluföra annat som kommer från länder där exempelvis djurskyddslagarna inte är lika hårda och kostnaderna därmed lägre.

Om vi svenska bönder inte finns blir vi helt beroende av importen och då kommer priserna att stiga även där. Av den enkla anledningen att det blir säljarens marknad. Vi kommer att fortsätta behöva mat och vi kommer att få köpa det som bjuds. Våra egna marker, svenska bönders kunskap och de nordiska klimatförhållandena som lämpar sig bra för lantbruk går till spillo.

Dit kommer vi om inte våra politiker står upp för det vi gör och värnar om vår konkurrenskraft. Dit kommer vi om man anser att jordbruksstöden är oviktiga och kan skäras bort så fort det behöver stramas åt.

Det måste komma till en gräns. Man måste börja förstå det här nu innan det är för sent. Man måste fatta att lantbrukets produktion kommer alla till del och att det är precis samma sak med jordbruksstöden. De gagnar alla. Det borde egentligen inte ens heta jordbruksstöd! Det borde heta konsumentstöd! Stödsystemet är ett sätt att styra produktionen och hålla priserna på en nivå som gör att bra mat inte blir en klassfråga.
Om vi inte skulle ha jordbruksstöden skulle den svenska maten vara mycket dyrare än den är idag och vissa människor skulle helt enkelt bli tvungna att köpa mat av sämre kvalitet. Mat som producerats under förhållanden som skulle kunna ge en svensk bonde fängelsestraff.

Hur starkt åtstramade jordbruksstöd skulle påverka marknaden i stort och hur många bönder som skulle klara av att fortsätta producera är svårt att spekulera i. Säkert är i alla fall att antalet bönder inte skulle bli fler utan färre.

Jag tycker att Stefan Löfvén borde ta sig en funderare på det här. Särskilt ur ett socialdemokratiskt perspektiv. Jordbruksstöden handlar inte om att ge medel till enskilda företag ute på landsbygden utan om att värna om att människor med olika stor plånbok ska kunna ha tillgång till vettigt producerad mat. Mat som vi har fantastiska förutsättningar att få fram i det här landet.