Nötkreatur kan verkligen konsten att se döda ut. När de är riktigt trötta, särskilt när det är varmt, kan de ligga helt utslagna och alldeles stilla. Titta bara på lillkalven här ovanför. Som en trasa!

Ibland när stora djur ligger sådär på sidan brukar magen se extra tjock ut. Och så ser man inte att de andas heller. När de bara vilar eller idisslar ligger de ju mer rakt, på bröstet, med invikta framben, så när man ser dem på sidan är de antingen totalt avslappnade… Eller döda. För det kan ju faktiskt hända att de bara dör. Precis som människor som kolar av helt akut. Det är absolut inte vanligt men jag brukar alltid hinna få hjärtat i halsgropen. Då måste jag snabbt försöka få dem att röra på sig så jag vet att de är okej! Oftast räcker det att tjoa till lite. Eller så ropar man: ”Hallååå! Ä’ ru dööö eller!?!?” med lätt panik i rösten. Då brukar de titta upp helt yrvakna och undra vad tusan man håller på med!

Småkalvarna sover ganska mycket under dygnet. De kan ligga sådär utslagna i gräset rätt ofta. Trygga och trötta. Det är samma sak i ladugården. När de har fått sin mjölk, lekt lite och ätit några höstrån vill de sova en stund.

På tal om sömn och att se död ut.
Jag var hemskt trött igår. Jag hade prioriterat bort en massa sömn natten innan och skulle försöka vara en aktiv och närvarande fotbollsmorsa när Elias spelade cup. Gick väl sådär kan man säga.
Jag trodde jag hade någorlunda koll men rätt som det var var matchen slut. Jag blinkade ett par gånger, rättade till kepsen och frågade förvirrat de andra föräldrarna om det inte skulle vara någon paus? Var det redan slut? Efter bara ett par minuter?

Självklart hade det varit paus. Medan jag sov, sittande som en annan liten mumie på läktaren. Jag blev tvungen att fråga om jag hade dreglat också men det hade jag tack och lov inte gjort!