Jag är så tacksam för att Linda kunde stöka om i schemat så jag och ungarna kom iväg på den där minisemestern tidigare i veckan.  När jag kom hem möttes jag av lite nya instruktioner på whiteboardtavlan i ladugården..!

”4367 vill bli kliad varje dag” var en textrad.

En annan var att vissa kalvar ville ha de mjukaste napparna på sina hinkar för att lättare kunna dricka upp sin mjölk ordentligt.

Det är så kul sådant där. Den där extra omtanken. Det med napparna är en enkel men väldigt bra grej. Det är lätt att man bara muttrar lite när en kalv inte orkar få i sig den allra sista mjölkskvätten. Det händer att man bara gör en anteckning och hoppas att det går bättre i morgon. Inget större fel i det men att ta sig tid och testa en ny napp i ett annat material är såklart mycket, mycket bättre!
Att Linda gör det där lilla extra säger mycket om hennes känsla för djuren. Det visar på både inspiration och ansvar och det känns väldigt tryggt. Dessutom gör det även mig lite mindre hemmablind. Jag dras med och lyfter blicken jag också. Jag stannar upp, klappar och kliar, jag påminns om hur mysigt det kan vara och hur viktigt det är.

Man kanske kan tycka att det är småsaker men det kan faktiskt vara väldigt avgörande. Det handlar om arbetsglädje och om själva inställningen till djuren. Hur man vill ta hand om dem på bästa sätt. Det i sin tur leder till friska individer som växer bra och har ett gott liv.

Unga kalvar behöver en extremt vaken blick på sig. Någon vars hjärta blöder lite för dem när det behövs. De behöver någon som blir riktigt glad över att se dem dricka upp sista mjölkskvätten. Tack för det Linda.