Då har veckan börjat och jag vet inte vad jag har gjort egentligen? Parerat strömavbrott, klippt kor, druckit kaffe och ordnat med protokoll är några saker men det känns inte som att något blev riktigt klart. Särskilt inte kaffedrickandet. Men som Tranströmer skrev, ”du blir aldrig färdig och det är som det skall”. Det ligger mycket i det kan jag tro, både när det gäller fika och annat.

Men! Låt mig nu berätta lite snabbt om söndagen.
Jag och ungarna var iväg och åkte slalom med Linda och hennes familj. Det var trevligt. Det roligaste var att vi skulle lära de två yngsta att åka men att de redan kunde. Upp i liften hur lätt som helst och så ner för backen. Inga problem! Elias körde till och med i hopp redan andra åket, men så är han också galen.

Skönt att föräldraskapet kan vara så oväntat enkelt ibland. Lättsam slalominlärnig kompenserar en del för de dagliga fajterna. Om att gå och lägga sig i tid till exempel. Och att inte äta i lönndom bakade microkladdkakor exakt varje dag efter skolan.

Extra kul är det när man översköljs av tacksamhet trots att man inte gjort någonting. Elias kom till mig strax innan han skulle gå och lägga sig igår och sa att det hade varit så kul att äntligen få åka slalom.

– Men jag behövde ju inte ens lära dig, sa jag.
– Tack ändå, sa han. För ditt stöd (ja han sa faktiskt så). Du är verkligen min högra mamma!

Hur stort är inte det då? Okej att vara någons högra hand, men någons högra mamma? Det är verkligen inte illa!
Nu har han ju ingen annan mamma att välja på förstås…men jag tolkar det ändå väldigt positivt.

Nu ska jag sova, återkommer i morgon. Då ska jag visa en kalv som heter Fyran, om Linda kan fota honom åt mig. På alla bilder jag har tagit ser han bara ut som en skeptisk järv.

Godnatt

/Mama Right