Den här dagen har varit bra. Vi har fått så mycket gjort att jag knappt vet var jag ska börja. 

Vanliga gårdssysslor, verkning av klövar, veterinärbesök, slaktbilen, flytt av trettio djur och ett försök att skilja av kor som ska till ett annat bete.
Linnea, äldsta dottern, var med och jobbade hela dagen. Det var kul. Linda är tillbaka från semestern och det har myllrat av traktorkörande karlar här. Det har varit pappersjobb, medicinräkning och timmar som bara flög iväg.

En dag som hade kunnat bli kaos men som blev riktigt bra.

Dagen innan, igår alltså, var sämre. I alla fall på kvällskvisten. Tröttheten tog över och det var så oerhört svårt att hitta motivationen när jag gjorde kvällslagårn. Ville inte!

Man blir faktiskt less ibland. Så förbannat trött på alla djur och maskiner emellanåt. På att jobba. På skor som tar in vatten, gödselstänk på benen, kalvar som dreglar, bultar som går av och foder som ska blandas. Igen och igen och igen.

Men det är fult att säga det. Särskilt i vissa lantbrukskretsar där det fortfarande finns en sorts martyrmentalitet som går ut på att allt ska vara överjävligt och rosenrött alldeles samtidigt. Man ska tydligen jobba dygnet runt och den som aldrig har semester vinner. Det ska slitas och jävlas, ju tyngre desto bättre, och samtidigt ska man bara älska alltihop, gärna till tonerna av Strövtåg i hembygden och med näsan inborrad i boskapspäls.

Jag är så trött på den där bilden. Nog för att jag fattar vad man menar. Att kärleken till det man gör finns där även om man jobbar mycket. Att glädjen är nära och att det är något särskilt att jobba med djur. Det är klart det är så! Annars skulle väl ingen syssla med det här?

Men tro mig, man kan bli less ibland. Precis som alla människor, på alla jobb. Som bonde kan jag tillfälligt önska mig en vanlig villa, en stämpelklocka och fem veckors semester. Eller en enkelbiljett till en annan världsdel om det är riktigt jävligt. Men det förstås, det kanske bara är jag?

Jag har i alla fall sådana dagar ibland. Trött och less-dagar. Andra dagar är det arbetsglädje och energi. Är det så himla konstigt?