Vad glad man kan bli av grus
Ett gruslass och lite tid och engagemang. Danne har gjort en välgärning för gården idag och han började redan igår kväll. Vissa saker ser enkla ut men kräver mer än man tror. Och gör större skillnad än man kan tänka sig. Inte minst mentalt.
Det är så fint på ett av gårdens tråkigaste ställen nu. På den lilla planen mellan några djurhallar och en gödselplatta. Det har varit ett enda stort, blött kaos där ett bra tag. Nu har Danne skrapat noga med hjullastaren och lagt på nytt grus. Det är uppbyggt ordentligt så det inte blir som en sjö i mitten och det blev så mycket snyggare.
En fröjd för arbetsmoralen.
Han paddade till och med så ytan är nog riktigt bra. Dessvärre kom jag mig inte för att fota varken det eller slutresultatet innan det blev för mörkt.
Att ha snyggt på gårn är både mer och mindre viktigt nu än det var förr känns det som. Förr ville man ha fint för att visa folk (särskilt äldre lantbrukare) att man hade koll. Och för att man var livrädd för att nån kontrollant från länsstyrelsen skulle få fel bild av gården. Nu har man släppt lite på de nojorna och man är inte sådär ung och nervös av sig längre.
Nu tänker jag mer på oss själva än på vad andra ska tycka. Jag vill att vår gård ska vara fin och välstädad för att vi som bor och jobbar här ska trivas. Det känns liksom ovärdigt att inte ha fint omkring sig. Att det är respektlöst mot oss själva och verksamheten. Jag är för gammal för att inte ha rent och snyggt helt enkelt. Så känns det. Ändå finns det mycket att göra på den fronten hela tiden. Alltför mycket ibland. Men nu är det väldigt fint på den här lilla planen i alla fall. Och två händiga män är här och fixar trasiga hängrännor också. Det kan jag visa i morgon.