En torsdag i augusti. Vad kan man berätta om den? Jo, lite av varje förstås. Det händer alltid saker här och tur är väl det.

Balar körs hem på löpande band och vi sliter inte direkt på varandra jag och Danne. Han kör fram och tillbaka medan jag jobbar på här hemma. Hej och hejdå.

Här är balkörarekipaget. JD’n och dubbla vagnar. Han kör från Holm vilket är ganska tidskrävande så det är bra att han får med sig rejäla lass. Drygt tre mil är turen men varje lass är ett lass mindre.

Väl hemma växer högarna och det är en härlig syn.

Mindre härligt var att han fick punktering på en av vagnarna vilket var ett ovälkommet grus i maskineriet. Alltid ska det vara något.

Själv har jag haft en blandad dag. Har skött djur, fixat några födelsedagssaker, skjutsat till ett tåg och sorterat en massa post. Nu är jag sjukhusmorsa igen och det har varit en lång dag på många sätt.

Just det, jag har plockat bär också. Det är min mindfulness för tillfället. Mitt frihetsknark. Låt mig visa några bilder på det med (som att folk inte sett ett hallon förr).

Det är så skönt att ta en skogssväng efter morgonladugården och det var precis vad jag gjorde idag. Pigg och full av jobbenergi är jag vid den tiden men samtidigt ganska hungrig, vilket innebär att jag inte blir borta överdrivet länge. Det blir mest lite tid att andas, samtidigt som man gör något vettigt.

Jag tycker att det är lyxigt också, att bara kunna gå rakt ut i skogen och hämta färska bär.

Hallon och blåbär växer så det knakar hos oss nu. Hjortronen är snart borta skulle jag tro men då kommer ju kantarellerna istället.

Jag behöver bara gå ett par meter från gårdsplanen för att hitta skatter. Här, alldeles ovanför hangarn växer det fina hallon och om man fortsätter in en bit i skogen finner man blåbären.

Jag ryckte med mig en bärplockare och tänkte att jag skulle ge här den moderna, plastiga saken en chans. Det skulle jag inte ha gjort, visade det sig. Jag hade plockat den nästan full när den spontanöppnade sig och alla bär rasade ut! Det var nån låsning på sidan som inte tålde min energiska plockarstil uppenbarligen. Nästa gång tar jag den gamla hederliga plåtplockaren, det är ett som är säkert.

Självklart glömde jag att fota själva bärskörden så man får väl tro mig eller låta bli när jag berättar att jag kom hem med en halvfull kalvhink med blåbär. Några svampar och ett par hallon fick också följa med men de flesta åt jag upp direkt. Hallonen alltså, inte svamparna.

På mina skogsturer känner jag mig så lyckligt lottad. Hur många kan springa ut i skogen och plocka ett par liter bär mitt i arbetsdagen liksom? Ta rast när det passar och styra sitt eget schema? Och att bo mitt i ett bärskafferi till på köpet? Frihet!

Här är en av alla dem som ser till att jag kan leva det här livet. Jordbrukslivet… Så bundet och så fritt…