Inte trodde vi att det skulle gå att plöja minsta lilla hektar nu när vi fick snö för några veckor sedan. Gödseln var också ett orosmoment och det kändes ärligt talat ganska tungt ett tag. Nu är det nytt läge och det verkar sy ihop sig ganska bra till sist. 

Det började redan förra veckan när Håkan tömde gödselplattorna. Det töade så pass att det till och med gick att sprida. Annars hade vi behövt lägga på hög och vänta till våren vilket aldrig är ett roligt alternativ. Om snön och kylan fått fäste direkt skulle vi ha en stor arbetsbörda med både skitspridning och plöjning framför oss under den korta vårbruksperioden.

Nu är plattorna som sagt tomma och Danne började ta ut ströbädden hos korna igår. Vi har även fått kanonhjälp med plöjningen så den är också en bra bit på väg. Andreas körde i början av veckan och nu är Emil här och jobbar. Fina drag och bruna sidan upp är alltid en fröjd för ögat.

Igår fick jag känslan av att någonting släppte litegrann. Jag vet inte riktigt vad men allt var plötsligt lättare för en stund. Oron för en tidig vinter, att inte hinna med och diverse annan stress har gjort hela tillvaron till ett stenhårt litet nystan sista tiden. Men igår slogs jag flera gånger av att det kanske börjar lösas upp en aning, även inombords.

Lättnaden att få höstgöromålen i hamn är verkligen inte att förakta.