Oj, så mycket synpunkter det fanns – här och i andra diskussionsforum – på frågan om avgift för virkesupplag utmed allmän väg, som jag skrev om i mitt förra blogginlägg.

Frågan var uppenbarligen känsligare än jag hade kunnat tro. Men det är alltid bra med reaktioner på det man skriver och det är alltid välkommet med debatt – också när man inte håller med sin meningsmotståndare.

För att ingen ska gå bort sig i kommentarsströmmen finns dock skäl att tydliggöra vad det var jag egentligen skrev. Jag konstaterade:

• att trafiksäkerheten är viktig och att felaktigt upplagda vältor kan utgöra en trafikfara,
• att det krävts tillstånd för virkesupplag utmed allmän väg sedan länge,
• och att jag tyckte att det var helt i sin ordning.

Det är inte bara helt i sin ordning – det är bra.

Vad jag däremot tillät mig – och alltjämt tillåter mig – var att ha synpunkter på avgiften om 2900 kronor. Det innebär, för tydlighets skull, inte ett ifrågasättande av vare sig trafiksäkerhetsbehov eller tillståndsgivning.

Jag konstaterade vidare att avgiften hade kunnat tas ut tidigare, men att man ändå inte gjort det. Och att det hela styrs dels av väglagen (tillståndskravet), dels av vägförordningen (avgiftsuttaget), dels av avgiftsförordningen (avgiftens storlek).

Avgiftsförordningen har funnits sedan länge och om man läser den bakomliggande propositionen kan man se att den bl a tillkom för att skapa enhetlighet i myndigheternas avgiftsuttag. Principen skulle vara ”full kostnadstäckning”, men man konstaterade samtidigt att det skulle komma att slå olika från fall till fall. Det innebär också att det, som i det här fallet, inte sker någon individualiserad prövning av de 2900 kronorna.

Myndighetsutövning och tjänster från det allmänna kan antingen anslags- eller avgiftsfinansieras. Så skulle man exempelvis kunna införa vägavgifter för att ö h t få köra på de allmänna vägarna. Men det har man, förutom trängselskatt och vissa broavgifter, inte gjort.

Och det är väl egentligen det saken, vid sidan av storleken på avgiften, handlar om. Den som tycker det är rimligt att det allmänna avgiftsbelägger en tillståndspliktig tjänst, i det här fallet om att lägga upp eget virke på egen mark som det allmänna tagit i anspråk, må naturligtvis tycka det. Jag tycker det inte.

Och lovar att nästa gång blogga om något helt annat 🙂