Härliga tider, strålande tider!

januari 21, 2020

Jag hamnade på skogs(ägar)träff i med minimässa i Danske Banks regi i Näringslivets Hus i Stockholm – och gick med ett förnöjt leende därifrån.

Nu hade det väl bara fattats annat; om tanken var att ingjuta hopp och optimism hos oss som håller på med skog (vi var bortåt 200 deltagare och 100 stod på kölistan), så var det nog ingen som kände sig missmodig efteråt.

Till att börja med var det väldigt trevligt. För den som förknippar skogsägarträffar med en regntung lördagsförmiddag på ett blåsigt hygge med Apelsin-Festis och kolbulle och planscher som fladdrar i vinden – vilket i sig har sin charm! – så var det ett lite annorlunda arrangemang med snittar och wraps och vin i konferensmiljö och en gedigen talarlista. Ibland kändes det därtill som jag var på någon sorts Grammis-gala; här fanns konferencier med jakthorn och varje talare presenterades till dånande musik medan de äntrade scenen – kul!)

Snittar istället för kolbulle!

Men fick vi då lära oss någonting?

Jodå, bankens svenska VD Johanna Norberg inledde med att utnämna ”Tillväxt och Innovation” till ”Skogsindustrins OS-gren”. SCA:s koncern-VD Ulf Larsson – tillika svensk mästare i spark (!), upplystes det – fortsatte med att lyfta fram alla de faktorer som talar för en ökad användning av skogsprodukter; klimatnyttan, miljömedvetenheten, en globalt växande befolkning och medelklass, en växande efterfrågan på färskråvara och en ökad efterfrågan på förnybara produkter. Och konstaterade att efterfrågan på trävaror växer snabbare än råvarutillgången.

SCA:s koncernchef Ulf Larsson

Skogsaktieanalytikern Oskar Lindström från samma bank framhöll att synen på skogen har nyanserats och förändrats; nu ses den av många som en viktig del av omställningen till ett grönare samhälle och inte som något skövlingsobjekt. Ett uttryck för det är att institutionella investerare som AMF till och med köper skog. Och Maria Landeborn förutspådde, om än med brasklappar, att lågkonjunkturen dröjer, trots politisk osäkerhet och en twittrande Trump. Åtminstone ett tag till.

Emma Frodå lärde ut prispåverkande faktorer och ”sanningar” för den som vill investera i skog, t ex att i högre grad beakta boniteten och att strandnära skog betalas lägre i Norrland än i resten av landet (fast annars är det bra läge att investera i norra Sverige!). Och att en klok och jordnära investering är ett par rejäla stövlar för att gå ut och kolla på ett tilltänkt skogsskifte i verkligheten istället för att förlita sig på skogsbruksplanens volymuppgifter. Kan ge en bra rabatt!

Så går vi en lysande framtid till mötes? Ja, det ser väl inte så tokigt ut, men nu var det förstås inte så mycket prat om vare sig Barkborrar, Blåst eller Brexit.

Så tur var det väl därför att den energiske Johan Freij rundade av sin presentation med att ta ner oss på jorden igen just genom att anbefalla oss att gå ut i skogen och inventera barkborrar.

Samt att röja – hårt och i tid!

Mera sisu i skogspolitiken!
Stormvarning!