Vargen kommer!

augusti 10, 2020

Det finns en debatt om varg som jag länge låtit bli att lägga mig i, dels därför att jag saknar närmare kunskap, dels därför att den verkar så emotionell och infekterad att jag bara av det skälet avstått.

Det fortsätter jag med.  Jag har ingen varg på mina marker i Östergötland och Närke – än så länge. Även om reviren inte är många mil bort.

När jag var liten var det här med ”Vargen kommer!” fortfarande ett uttryck som levde kvar, med djupt historiska och känslomässiga band. Ungefär som att ”Ryssen kommer!” eller om rövarna ”Hjert & Tector” som knappt 100 år tidigare hade härjat nära i trakterna (för övrigt de sista som avrättades offentligt i Sverige).

Det där satte en obehagskänsla i mig sedan barnsben. Sådant där som ändå på något vis biter sig fast.

Men jag avstår från synpunkter om vargens utbredning, berättigande och vargpolitiken i sig.

Det jag däremot konstaterar är att vi nu, som ATL rapporterat om, haft en konkret situation i Gislaved i Småland.

Det finns en varg som uppenbarligen agerar på ett sätt som faller utanför ramen; länsstyrelserna i Jönköping och Västra Götaland beslutar om skyddsjakt, beslutet överklagas av organisationer som uppenbarligen har talerätt, förvaltningsrätten inhibierar därför länsstyrelsernas beslut – varpå ett antal får ganska omgående rivs av den aktuella vargen. Och så tillåts skyddsjakten igen, i avvaktan på nytt beslut i Förvaltningsrätten.

Det här väcker svåra frågor, men det är också svårt att bortse från orsakssambanden här.

Jag vet att det här med organisationers talerätt har sin förankring i Århuskonventionen och miljöbalken. Ändå måste man kunna få fråga sig om det är rimligt att intresseorganisationer i en situation med ett så konkret och överliggande hot kan gå in och stoppa ett beslut om skyddsjakt – med de konsekvenser det nu fick? Och hur ställer det sig i förhållande till egendomsrätten?

Det kan också vara lätt att fördomsfullt ropa om ”foliehattar” som inget begriper om verkligheten. Men man kan också vända på det och fråga sig om de berörda organisationerna här inte har gjort sig själva en ”björntjänst”.

Jag tycker att det som hände är bekymmersamt. Det riskerar att fördjupa klyftor i vårt samhälle som ingen är betjänt av.

 

 

Fägatan restaurerad!
Utbons bästa vän!