Det är ju så här att många av oss som är utbor rusar ner till skogsfastigheten med bestämda, men naiva, ambitioner om allt vi ska hinna med, vare sig det är helg eller semester.

Det finns ingen gräns för hur många hektar vi ska hinna röja och hur många vindfällen och barkborregranar som vi, alldeles på egen hand, ska hinna ta hand om. Framåt vårkanten tror vi dessutom att vi – med lätthet – ska hinna stoppa ner åtminstone 10.000 plantor på bara några dagar.

Bra karl, reder sig själv, utropar vi!

Fast så brukar det ju inte bli.

Röjsågen kärvade, plantlogistiken fallerade, jobbet höll oss kvar i stan och – inte minst – familjen hade andra planer än att stå som servicedepå till den återuppståndne hemmansägaren.

Utbon upptäcker förvånad att det dessutom fanns rätt många andra – mera närliggande grejor att ta hand om – typ att gång efter annan ägna massvis av timmar till att klippa 3500 kvm kuperad trädgårdsgräsmatta (varför gjorde de det så stort och med en massa fruktträd som är i vägen?). Samt ytterligare minst 3500 kvm runt ekonomibyggnaderna – det måste ju se snyggt ut runt lagårn! – och så skrumpnar lätt de högtravande ambitionerna i övrigt ihop.

Det är där robotgräsklipparen kommer in i bilden.

Min bästa investering!

Min vän robotgräsklipparen sparar tid – och nattetid med strålkastare!

Tuggar runt, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad – dag som natt!

Husqvarna 430X heter min favorit! (eftersom ATL är en oberoende och objektiv tidning/medieplattform som inte ägnar sig åt textreklam för enskilda produkter vill jag dock – i bästa public service-anda – påpeka att det kan finnas minst lika bra alternativ hos andra tillverkare av robotgräsklippare).

Men så många timmar den frigjort för att jag istället – med gott samvete – kan gå ut och röja och jobba i skogen!

Heja robotgräsklipparen!