Strandskyddet

december 14, 2020

I dag kom en statlig utredning med förslag till nya strandskyddsregler. Jag har inte läst utredningen, men däremot utredarens artikel på DN-Debatt i dag.

För egen del har jag inget personligt intresse i frågan. Det enda strand jag har är inte mer än drygt 100 meter lång vid sjön mitt i byn på min fastighet i Närke och där har det, så länge jag kan minnas varit allmän badplats (numera arrenderar jag ut området till kommunen, som sköter det väl). Mina barn gick i simskola där och kallt och regnigt var det för det mesta. Men jag har liksom inga ambitioner om annat än att det ska förbli som förut.

Men strandskyddsfrågan är intressant. Å ena sidan kan man argumentera för att det är ett oacceptabelt ingrepp i min äganderätt och rådigheten över min fastighet. Varför ska jag inte få bygga ett hus vid stranden på mig egen mark? Å andra sidan är det en balansgång mot allemansrätt och miljö- och frilutsmål.

Nu föreslås en ökad geografisk differentiering med lättnader i strandskyddet på landsbygden, i varje fall i områden med en lägre exploateringsgrad och befolkningstäthet. Och det generella strandskyddet tas bort vid sjöar som är mindre än 1 hektar och vid vattendrag, som är 2 meter eller smalare – bra! På det stora hela tycker jag att utredningen kommer med nyanserade och flexibela förslag.

Samtidigt stärks strandskyddet i områden med hög exploateringsgrad och stor efterfrågan på bebyggelse.

Och det kan ju verka orättvist och diskriminerande på sätt och vis. Varför ska den straffas, som råkar äga en fastighet i ett område med högre exploateringsgrad? Och lite kontraproduktivt kan det väl bli om det sänkta strandskyddet i vissa områden frammanar en högre exploatering och efterfrågan på husbyggande, som i sin tur leder till ett återinförande av ett förstärkt strandskydd…

I de fallen är det nog bäst för den som berörs att passa på och bygga medan tid är. Om det nu alls blir något av med utredarens förslag.

 

Var är julgranstjuvarna?
Mjölkpallen - Midvinterduell