Perspektiv på skogen – från Småland till Södermalm
Tänk vad det pratas och tycks om skogen! Din och min skog och alla vi som jobbar med den – så många synpunkter.
Det brukar handla om allt från rådighet och äganderätt till allemansrätt, klimatet, natur och miljö och ekonomiska och ideella värden. Det är på sätt och vis också det som den statliga skogsutredningen egentligen handlar om. Då är det viktigt att ha perspektiv.
Som den utbo jag nu är – med den ena foten i vardagen i Stockholms innerstad och den andra foten i skogen på gårdarna i Östergötland och Närke (alltmer den andra foten) – kan man också få perspektiv.
Och det är nyttigt med olika perspektiv! Den som sitter med foten i ett enda perspektiv riskerar att fastna med stöveln i leran.
Häromveckan kom en rapport från Näringslivets Medieinstitut:
Näringslivets Medieinstitut är en intresseorganisation precis som Naturskyddsföreningen, Jordens Vänner, LRF, Skogsindustrierna och allt vad det kan finnas i bokstavskombinationer i övrigt, som vill ha synpunkter på din och min skog.
Det ska man ha i minnet. Men den här rapporten är ändå intressant just utifrån det här med perspektiv.
I rapporten görs en jämförelse mellan Sveriges Television (SVT) och dagstidningen Smålandsposten (SMP) och deras bevakning av skogsbruk i förhållande till klimat och miljö, och vilka experter och forskare som fått komma till tals i ämnet. Är gestaltningen neutral?
I rapporten jämförs ett antal artiklar om huruvida skogsbruket är negativt eller positivt för miljö och klimat, internationella nyheter om att skog ”försvinner/dör”, hot mot den svenska skogen som inte är mänsklig påverkan, och uttalanden från lokala forskare.
Och slutsatsen – som ju ändå får sägas vara faktabaserad (läs rapporten) – är att:
”Granskningen visar att det övergripande narrativet i SVT:s gestaltning är att skogsbruk är negativt för miljön, det förmedlas både implicit och explicit. SMP:s perspektiv är i stället att skogsbruk är en självklarhet och att frågan handlar om hur snarare än om skogen ska brukas.
Nyheter om skog i andra länder har en annorlunda prägel i SVT:s publiceringar än nyheter om svensk skog. När skogsområden dör på grund av naturkatastrofer eller skadedjur utomlands, i exempelvis Amazonas, så gestaltas det som ett problem för klimatet. När samma händer i Sverige porträtteras det i stället som ett ekonomiskt problem för skogsägare och skogsindustrin.
Perspektivet att skogens klimatnytta maximeras när den brukas är underliggande i de flesta av SMP:s artiklar, men återfinns inte i urvalet från SVT.”
Det här är en rapport som tål att tänka på. Den hedrar – med rätta – Smålandsposten och kritiserar SVT. Jag tycker det är berättigat och borde leda till eftertanke.
Hur kan det bli en sådan skillnad mellan två medieföretag – det ena nationellt och det andra lokalt – när man beskriver samma sak?
Jag är benägen att heja på den den småländska granskogsverklighet och det perspektiv som Smålandsposten beskriver – också med utsikt från Söders höjder .