Har slutavverkat ett skifte.

Knappt 2 hektar.

Ser fint ut!

Inget doftar så gott som just det nyhuggna timret, liggande direkt i högar på backen efter en slutavverkning – och innan skotaren hunnit dra i väg med alltihop.

Tänk om alla barn fick känna den doften!

En ren njutning att stövla omkring där i granriset.

Fast nu var det ju ”Barnens Skog” jag högg ner….

Lite fastighetsnära husen i byn.

Men med Skogsstyrelsens tillstånd.

Tänker på han som ringde mig, lätt upprörd, för sådär 15 år sedan – en påskafton just när vi skulle sätta oss till bords – och ivrigt sa att han ville, nästan krävde, att få ”köpa skogen”!

För att det var ”Barnens Skog”.

Kanske var han nyinflyttad.

Jag svarade lite försiktigt att det ska jag tänka på, men jag säljer inte skog, utan snarare köper jag skog. Fast att just där skulle nog inget hända de närmaste tio åren enligt min skogsbruksplan.

Och det har det inte gjort.

Han hördes inte av mera – och nu har nog barnen flyttat ut, vad vet jag?

Kanske har de glada minnen från skogen bortom huset.

Men allt har sin tid och nu var skogen gammal och trött och behövde avverkas – om inte annat så började barkborrarna motivera det.

Och vi har sparat lite fint i kanterna.

Och där i granriset tänker jag att en ny och fin skog växer upp för alla barn på nytt – det ska jag se till och kanske lite mera av en blandskog!