Jag har gnällt rätt mycket om den statliga senfärdigheten med fiber och bredbandsutbyggnad på landsbygden i denna blogg.

Och orättvisan mellan stad och land.

Och den kritiken kvarstår.

Men jag har också insett att, om nu staten bara skvätter ut småpengar till bredbandsutbyggnaden, så är det nog är en omöjlig ekvation att någon skulle tycka att det är ekonomiskt försvarbart att gräva och dra fiber två kilometer utmed grusvägen till två, möjligen tre, hushåll. Ens om jag själv betalar en direkt oskälig peng.

Så nu lade jag ner det projektet och nappade i stället på en offert om fast bredbandsanslutning via mobilnätet.

Och i dag kom en händig man ut och satte upp en mojäng på utsidan av huset och drog in en kabel i huset till en router (skriver ”mojäng” – kanske är det någon sorts ”antenn” – eftersom jag över huvud taget inte fattar hur det här funkar).

Och bara så där, så hade jag en finfin uppkoppling med hög hastighet!

Ibland händer mirakel! (ja, det är bara en grön lampa som ska lysa)

Och så slapp jag trasslet med att gräva kabel genom trädgården fram till huset.

Sålunda glad i dag!