Det har varit lite parlamentariskt smårörigt de senaste dagarna – vem är statsminister? Har vi någon statsminister? Heter han/hon Magda eller Stefan? Eller något annat?

Det reder väl ut sig.

Och kanske så mera lättmanövrerat för en kommande regeringsbildare i en enpartiregering under resten av mandatperioden.

Det fanns faktiskt några bra (mp)-statsråd i den gamla regeringen, typ kulturminister Amanda Lind. De andra lämnade desto mer att önska. Tycker jag.

Det var länge sedan vi hade en jordbruksminister i Sverige. Men vi har åtminstone haft en landsbygdsminister, om än en undanskuffad statsrådsplats redan från början.

Ett tag hette hon Jennie Nilsson. Sedan hette han Ibrahim Baylan. Ingen av dem lämnade några större avtryck. Just nu verkar vi inte ha någon landsbygdsminister alls.

Det är lite bekymmersamt. För mitt i den parlamentariska oredan i veckan så fattades viktiga beslut om den jordbrukspolitik som ska gälla fr o m 2023 vid EU-parlamentets session i Strasbourg. Det liksom bara försvann i mediebruset. Men det påverkar oss alla, dig och mig, som håller på med jord och skog.

Just nu lever vi med någon sorts övergångsregler. Men slutligt beslut ska fattas inom kort i EU:s ministerråd. Och då gäller det att Sverige har en landsbygdsminister som förstår såväl betydelsen av de gröna näringarna som att skogen som resurs och skogsbruk i Norden är något helt annat än på Sicilien.

Det är liksom lite långt från mitt gärde i Östergötland till EU-parlamentet i Strasbourg.

Vem den personen är vet jag inte, men det vilar ett tungt ansvar på Magdalena Andersson (om hon nu blir statsminister på nytt) att utse en landsbygdsminister som är väl förankrad hos oss som har ett liv på just landsbygden.