Hej då Almedalen!

Det är fint på Gotland och vid Almedalsveckan i Visby och varje år jag åker dit med alla dess evenemang och seminarier och politik, så är det kul. Lika skönt är det när man efter några dagar åker hem. Men i år så sa jag att nu ska jag faktiskt – innan jag åker hem – gå och lyssna på något som intresserar mig, men som inte har med mitt jobb att göra.

Så jag gick och lyssnade på Skogsindustriernas paneldebatt med representanter för de politiska ungdomsförbunden.

Temat var ”Framtidens skogar – vilka beslut i dag formar samhället 2100?”

Det är en bra fråga. Den skog vi återplanterar och sköter om i dag ska ju förhoppningsvis stå där till så där år 2100.

Relevant då att fråga de som är unga i dag, men kommer att vara mer än gamla då!

Därför stod de där på podiet. Först var de sex stycken (SSU hade anmält återbud och Sverigedemokraten var borta). De var väl i så där 20-årsåldern och mer eller mindre väldrillade ungdomspolitiker. Den praktiska färdigheten i skogen framstod som något varierad (dock med undantag från representanten från Grön Ungdom som uppenbarligen gick en skoglig utbildning och glatt strödde skogliga begrepp omkring sig som de andra nog inte förstod).

Jag hade innan ingen koll på vem som var vem, men hade i förväg noga noterat deras namn och siffersatt dem utifrån var de stod i panelen för att hålla koll på vem som sade vad. Men så dök den försenade Sverigedemokraten efter 10 minuter upp mitt i alltihop och ställde sig så att han sabbade min sifferserie och då tappade jag bort vem som representerade MUF eller LUF eller CUF eller KDU eller Grön Ungdom eller vad de nu heter.

Men det var kul ändå – och inspirerande att höra alla engagerade inlägg de gjorde.

Först var det lite skogliga kunskapstester, där de skulle hålla upp en skylt med ”Ja” eller ”Nej”. Det klarade de galant (om än att de sneglade lite på varandra).

Vad de sedan tyckte om skogspolitiken var nog rätt förutsägbart så att jag – även om jag inte längre hade koll på vem som representerade vad – liksom ändå kunde gissa vem det var som tyckte vad.

Det var allt från ”Sälj ut Sveaskog!”  och ”Stå upp för äganderätten!” och ge åtminstone rejäl ersättning vid intrång – till att ”Inkludera lokalsamhället i skogsbruket” och ”Privatisera inte allt” utan ge garantier, så att alla som inte äger skog ändå kan ta del av den.

På det stora hela alltså mest de synpunkter som ändå genomsyrar debatten om skogen, men samtidigt lite mera ”outspoken” – kul!

Intressant – och viktigt – var också att flera av dem, i en föränderlig tid, betonade forskningens betydelse. Där har staten verkligen ett ansvar!

Men sammanfattningsvis var det roliga de från ungdomsförbunden positiva och engagerade tankarna om framtiden och om hur vi ser till att våra skogar år 2100 är lika fina, stabila, avkastande och välmående som idag!

Positivt överraskad gick jag efter att ha lyssnat färdigt med lätta steg (nåja) uppför den branta kullerstensbacken på Hästgatan i Visby.