Skogen, ägandet och insynen – men jag bestämmer!

Visst är det lätt att tänka att det som är mitt och vårt råder vi över och här ska ingen komma och lägga sig i – typ om skogen.

Det här med offentlighetsprincipen är heller inte alltid så lätt, men nog så viktigt. Den är ett uttryck för den öppenhet som kännetecknar ett friskt samhälle och den främjar insyn, rättssäkerhet, likhet inför lagen, motverkar korruption och möjliggör – i bästa fall – allas deltagande i det demokratiska samtalet.

Det är fina ord – inte lika lätt i praktiken.

Och jag vet inte varför det här blir så krångligt i fråga om skogen. Och Skogsstyrelsen.

För några år sedan, innan jag började med min Utboblogg hos ATL, berättades det i Tidningen Land/Skogsbruk om att Skogsstyrelsen förde en lista, ett internt ”tips-register”, över inrapporterade saker som man inte ville lämna ut. Eftersom jag har någorlunda kunskap i mitt arbete om hur det här med offentlighetsprincipen fungerar, så lät jag mig intervjuas och så begärde  jag formellt ut listan. Varpå Skogsstyrelsen ändrade sin tidigare ståndpunkt om att den inte var en allmän och offentlig handling. Och lämnade ut den.

Det var i sig en intressant läsning. Där man kunde läsa inskickade rapporter från ”spanare” (som inte var skogsägare) om att ”typiska rödlistearter förekommer”, ”indikationer finns att området innehåller naturvärden”, ”Ovanliga fladdermusfynd – hänsyn?” och ”bör nå upp till nyckel om man klättrar runt ett tag och letar arter”.

Det var då.

Men nu sitter man där igen. I en lite konstig diskussion om ”nyckelbiotoper i karttjänsterna”.

Det mesta är offentligt ändå -”ish” som man numera ska säga. Men som medborgare får du ändå göra dig besväret att begära ut handlingarna – allt kan inte serveras från myndigheten.

Där Skogsstyrelsen nu kritiseras för att ha tagit bort informationen om nyckelbiotoperna som visas i  de karttjänster som finns tillgängliga på Skogsstyrelsen.se.

Och då är min åsikt den här: (om jag nu förstått det rätt):

  • Har nyckelbiotoperna med myndighetstvång en gång samlats in från, och tillgängliggjorts på, skogsstyrelsen.se så är de allmän handling och inget man kan ”plocka bort” eller – sannolikt inte – kan sekretessbelägga som uppgifter.
  • Har nyckelbiotoperna, utan myndighetstvång, ändå rapporterats in till Skogsstyrelsen, så är de en inkommen och allmän handling, som man inte heller i efterhand kan ”ta bort”.
  • Det har dock, varken nu eller tidigare, funnits någon anledning till varför Skogsstyrelsen ska hålla på och – i någon märklig ”servicetanke”- redovisa nyckelbiotoper, utöver vad som följer av att någon begär ut uppgifter med stöd av offentlighetsprincipen.

Jag tycker att vi som skogsägare ska vara raka och öppna och tydliga med hur vi brukar vår skog. Det kan vi vara stolta över och det behövs det ingen offentlighetsprincip för.

Lika tydliga ska vi vara om äganderätten och att det är vi som – inom skogsvårdslagens ramar – bestämmer över vår egen skog.

Punkt.