Detta var skogsfredagen då så mycket skulle bli gjort.

Den började med att jag klev ut till en bil med ett punkterat högre bakdäck.

Fick sålunda ägna förmiddagen åt temporär däckreparation (med hjälp av en god granne) och sedan däckverkstaden i Motala.

Ingen kunde okulärt hitta läckan. Först när man drog av hela däcket från fälgen hittades en pytteliten reva på insidan (syntes inte utifrån).

Nu fixat.

Lärde mig av den kloke mannen på däckverkstaden (även han skogsägare, visade det sig) att det bästa sättet att få punktering är att köra med bilen på nyanlagda skogsvägar/vändplatser fyllda med grov singel.

Nutida bildäck är tunnare än förr – ”ECO-däck” (sådana har jag verkligen inte) är rena katastrofen – och klarar liksom inte av grovt grus.

Men eftersom jag nyfiket hade kört runt på min nyanlagda skogsväg kvällen innan för att kolla på avverkningen, så var det kanske inte så konstigt.

Nåväl, vid lunchtid hade allt ordnat upp sig.

Och desto roligare då att sedan se skotaren lägga upp lass efter lass – i full sving.

Fast idag lät jag bilen stå en bit därifrån.

Blev det något gjort?

Nja, men jag lärde mig en läxa!