Jag var på Hushållningssällskapet vid Vreta Kluster/Östergötland för att få hjälp med att sätta ihop och skicka in min SAM-ansökan för år 2020. Det var jag och Martin och vi besökte Christian som är vår rådgivare på Hushållningssällskapet.

Min SAM-ansökan är ganska okomplicerad och det hela var snart gjort, men det känns bra och tryggt att få professionell hjälp med det här och inte minst sparar det en väldig massa timmar jämfört med om jag själv skulle sitta och mecka med det. Dessutom skulle jag med stor sannolikhet missa både väsentligheter, nyheter och möjligheter.

Nu var det inte så mycket nytt i år, men det är klart att jag på sikt blir fundersam om vad som ska komma, när jag hör nyhetsrapporteringarna från de pågående budgetförhandlingarna inom EU där CAP ligger i vågskålen och där Sverige, i vanlig ordning, går i främsta nedskärningsledet.

Till Vreta Kluster är det dock alltid roligt att komma! (även om det för min del inte är så ofta). Det är just ett kluster; här huserar ett drygt trettiotal organisationer och företag inom de gröna näringarna – allt från LRF och Holmen till VÄXA Sverige och Föreningen Östgötamat. Och så Hushållningssällskapet, förstås.

(Namnet Vreta Kluster anspelar på det närbelägna Vreta Kloster som ligger vackert på en höjd med milsvid utsikt ända till Linköping och där det redan på 1100-talet anlades ett benediktinskt nunnekloster, vilket dock fick ett abrupt slut i och med reformationen 1527.)

Det är många som håller till på Vreta Kluster!

Men på Vreta Kluster är det full fart. När man går in genom dörren så är sannolikheten rätt stor att man kliver man rakt in i något pågående event eller någon sammankomst. Det är rörelse och mycket människor i större och mindre möten – eller folk som bara träffas och fikar och byter erfarenheter.

Kul och helt enkelt en bra och trevlig mötesplats!

******

Ett stenkast från Vreta Kluster ligger Vretagymnasiet, som ju drabbades av en förfärlig brand för en dryg månad sedan, där över 100 djur brann inne. Desto mer uppmuntrande och imponerande är det att höra berättelserna om alla rådiga ingripanden och om alla som ställde upp och erbjöd hjälp med stort och smått – vilket Elin redan skrivit fint om i sin blogg.

Och nu ska det kostall, som redan var projekterat, byggas upp. Och det går dessutom snabbare efter ett beslut om att man slipper den vanliga upphandlingsprocessen.