Det vore naturligtvis roligare att lägga tid på annat, men jag följer lydigt Skogsstyrelsens rekommendationer och barkborreinventerar, så gott jag kan. Jag går och går. Och jag kollar särskilt soldränkta hygges-och planteringskanter och de äldre granbestånden.

Men jag tycker det här är svårt!

Det känns ungefär som när jag ska plocka kantareller. Jag hittar ingenting förrän medplockare upplyser mig om att jag trampat på dem.

Jag letar efter brunt borrmjöl på stammar och vid rötter och efter ett tag blir man rätt nojig och tycker sig se barkborreangripna granar överallt, men inser rätt snart att det inte är någonting.

Jag letar efter ingångshål och kådarinnande granar och visst finns det granar med kåda, men det har det ju alltid gjort och de ser ju ändå pigga och gröna och friska ut i övrigt.

Och visst kan en del se torra ut och vara gröna först en bra bit upp, men det har ju varit sommar och de har stått tätt från början och växer på sig bra, så om det inte finns något annat som antyder barkborreangrepp i första stadiet?

Jag har under sommaren följt Skogsstyrelsens tjänst med svärmningsövervakning https://www.skogsstyrelsen.se/statistik/statistik-efter-amne/svarmningsovervakning/.

Och i juni såg det ju alldeles förfärligt ut, men sedan har det ju varit rätt små fångster i de flesta fällor man satt ut runt om i landet.

Så då kan man väl luta sig tillbaka?

Nä, för då hittar jag förstås de här:

Jsg blir så arg! Förbannade barkborrar!

Och här är det ju inte så mycket att snacka om. I kanten på ett kvarts barkborre-hektar som vi – med tilltagen marginal av granar runt omkring – tog ner förra hösten efter att ha gått över fastigheterna. Och jag hittar fler, men de är ändå inte så många.

Det vore ju bra om det stannade där. Det går ju att ta om hand. Tänk om det vore så bra!

Men det skaver ändå. Vad är det jag inte ser?

Och är det bara jag som inte ser (förrän de redan är döda)?