Ursäkta en fåkunnig, men nog måste det vara något som är fundamentalt fel med vildsvinspolitiken när 99 % av alla vildsvin i Norden finns i Sverige!

Men som ATL berättade i dag så är det på det viset. Sverige ligger i topp med sådär 300.000 grisar – följt av Finland med 3.400, Norge med 1.200 och Danmark med 5 (!) grisar.

Inte direkt någon hedersam pallplats.

Jag noterar att jag för egen del uppskattningsvis har åtminstone två-tre gånger så många vildsvin bara på mina egna fastigheter, som hela den danska vildsvinspopulationen.

Nu är ju den danska situationen speciell med nolltolerans och gallergräns mot Tyskland för att hålla ute den afrikanska svinpesten.

Men ändå – hur kunde det bli så här?

Det finns naturligtvis en rad orsaker – och man kan rikta anklagelser åt alla möjliga håll – men det finns ingen anledning i att grotta ner sig i det eftersom det nu ändå är som det är. Det stora problemet är väl att vildsvinsstammen har kunnat få växa sig så stor – och om det då finns någon återvändo?

De är svårjagade. Jägarna hos mig gör sitt bästa, men de där stora resultaten uteblir.  Och grisarna syns sällan (bortsett från förra sommaren då jag mitt på dagen bokstavligen höll på att trampa på en sugga med sina två små nassar, som låg och dåsade i värmen under ormbunkarna!). Vilken fart det blev!

En av alltför många.

Däremot syns det i efterhand desto bättre var de varit här i skogsbygderna. Fjolårsskörden fick en direkt negativ påverkan (hjortarna ska dock ha sin beskärda del av skulden) och i skogen ser det ibland ut som om någon gått omkring med en jordfräs.

Sverige har nationella mål för vildsvinsförvaltningen (se ATL-artikeln). De siktar på år 2025. Då ska vi ha färre än 3000 vildsvinsolyckor.

Men hallå? Vi ska alltså i Sverige år 2025 ha knappt färre vildsvinsolyckor än det finns vildsvin i hela Finland i dag?

Och så den här föreställningen om att ”År 2025 är svenskt vildsvinskött i större utsträckning än 2019, en del av det kött som finns i handeln och som serveras i offentlig sektor.”

Det låter väl fint, men kan det påverka annat än på marginalen?

Så här kan vi inte ha det.

Ska vi komma någon vart – och inte närma oss 99,5 % i Norden – så tror jag att det är dags för ett rejält omtag på den svenska vildsvinspolitiken.