Jag känner mig så glad just nu för vi har äntligen kommit igång med tröskningen igen! Det är som att hela tillvaron plötsligt blev ljusare och det känns inte alls lika jobbigt att det är höst längre. 

Det regnar nästan varje dag nu. Stora och små skurar hela tiden men nu höll det uppe tillräckligt länge för att Danne skulle kunna tröska i Birsta. Några droppar föll men det var inte så farligt. I alla fall inte där.

Jag hade några ärenden till civilisationen så jag passade på att åka med ett par varv. Tröskning är coolt och det finns ett bekvämt passagerarsäte.

Och så kan det ju vara bra att hålla koll på vad maken och älskarinnan har för sig hela dagarna.

Kärlek…. De som har läst den här bloggen ett tag vet att den här tröskan inte alls heter Claas Lexion 405. Hon heter Lexia. Söta, rara, snygga, duktiga Lexia.

Halmen var ganska kort men mycket tjockare än ifjol då man kunde tro att någon hade stulit strängarna. Det fanns en del betesskador från fåglar och även områden där det växt sämre på grund av blöt vår, men annars var det bra. Vattenhalten låg på 16-18% och mängden rätt normal.

Jag har på riktigt drömt mardrömmar om att allt korn har ruttnat bort på fält. Det ständiga regnandet har fått tankarna att gå åt alla möjliga håll. Nu när vi är igång känns det så mycket bättre och jag försöker njuta av stunden. Hoppas vädret stabiliseras nu så vi kan köra på och bli färdiga. I morgon ska vi lagra in det som tröskats idag

Hoppas alla har en bra lördagskväll. Här har vi ätit älgstek och den bästa potatisen av alla, King Edward från Junigård.