Ooops!
En av de första som hörde av sig när jag frågade efter folk som haft en krånglig dag på jobbet och ställt till med något galet var min barndomskompis Madelen. Den här bilden är en riktig klassiker!

Madde var också bonnjänta och när vi började umgås som tonåringar var det så otroligt skönt med någon som kom från samma förhållanden och fattade hur det var att leva på en gård. Hon var inte brydd för att jobba och vi var ofta ute bland djur och traktorer, både hos henne och mig.
Vi hade så kul tillsammans att det nästan var som en kärlekshistoria. Så mycket tok, så många lärdomar och så mycket som hade kunnat gå fel. Men som vi kunde skratta oss fördärvade åt i efterhand. En gång blev hon sparkad rakt över munnen av en gris till exempel. Så tandställningen blev helt krokig. Oklart hur hon lyckades hamna så precis i vägen för en klöv men det var roligt när hon försökte förklara alltihop för tandläkaren som mest satt tyst och skakade på huvudet. En stormig höstnatt blev vi jagade av tjurar också, när vi hade fått för oss att vi prompt måste ta att iskallt dopp i ån. Ett under att vi är vid liv båda två!

En annan gång, några år senare, lyckades Madde med det här:

Hon körde sin Pappa-Lars Fendt Farmer, en riktig pärla på sin tid, men tydligen satt inte låssprintarna i där fram i lastarn. Lite för hög hastighet, ett gupp i grusvägen och rätt vad det var hoppade skopan av och traktorn över! Madde blev paff berättade hon. Liksom resten av byn. För inte hände det bakom lagårn precis utan självklart till allmän beskådan.

Jag kan riktig höra hennes pappas stämma ekandes från sisådär tjugofem år bakåt i tiden:
– Men Madelen!!!?