Det Svenska EU-Ordförandeskapet  – nu sätter jag betyg!

Ja, det är lite nyårsafton här.

Utvärdera ”Året som gått”. Fast egentligen bara det halvår som gått.

Då Sverige varit Ordförandeland i EU. Det kommer att dröja tills vi nästa gång blir Ordförandeland.

Men utvärderingar från det senaste halvåret kommer det att bli drösvis av den kommande veckan.

Så för att vara först ut – här är min!

Det är viktigt hur man förvaltar uppdraget som Ordförandeland, det påverkar min betygssättning.

Ordförandeland har vi varit förut – 2001 och 2009.

Och det har vi tidigare gjort bra – då med lite kaxighet.

Men till skillnad från föregående svenska ordförandeskap, så var det denna gång ett evinnerligt tjat, flera månader i förväg, om att diplomatin krävde att Sverige som ordförandeland hade en neutral hållning till alla EU-akter och mest såg sig som en medlare med uppdrag att kompromissa och föra alla lagstiftningsakter framåt.

I så motto framgångsrikt. Det Svenska Ordförandeskapet har fått beröm och guldstjärna av andra för sin – om än försakande och lydiga – driftighet i att kompromissa och därmed driva saker framåt.

Bäst i klassen, som vanligt!

Men i praktiken: kunde man inte ha varit lite tuffare?

Det jag insett, i synnerhet under detta ordförandeskap med ett antal viktiga lagstiftningsakter i mitt jobb – och som handlar om helt andra frågor än jord och skog – är betydelsen av EU-parlamentet.

 

EU-parlamentet – våra folkvalda!

Jag är glad över ett EU-parlament med kloka, men också bråkiga och uppkäftiga EU-parlamentsledamöter! Så viktigt i lagstiftningsprocessen, som motkraft mot byråkraterna i Rådet och Kommissionen – och där de i EU-parlamentet ju faktiskt är de som är folkvalda!

Och som lyssnar och tar sig tid för att prata med oss som valt er!

Ni är 21 stycken och många av er syns och hörs tydligt – några av er inte så ofta – men vad ni än tycker så se till att synas och höras allihop!

Ta det här, från en nordisk verklighet, konstiga och verklighetsfrämmande förslaget om naturrestaurering. Där regeringen först, som ordförandeland, drev igenom en kompromiss, för att sedan som Medlemsstat rösta emot sin egen kompromiss.

Det är mycket man inte förstår.

Men det finns kloka och aktiva EU-parlamentariker i den här frågan. Jag räknar med dem!

Betyget?

Regeringen var i min bedömning ändå nära en halv guldstjärna (5/10), men vid en sammantagen bedömning blir det faktiskt bara 4 poäng av 10 (med potential till förbättring, – när man väl sluppit vara EU-ordförande!)