Jaha, då var det lördagkväll och läggdags. Vad fort det gick. Och vad mycket som har hänt på gården de senaste dagarna. Nya kalvar har kommit, en avelstjur har åkt iväg, halm har pressats, slakttjurar har skickats och en traktor har lagats. Och så har vi krånglat med Lill-Pär. 

Jag måste börja med att säga att jag tycker att hereforddjur är både fina och trevliga. Duktiga grovfoderomvandlare och lugna som filbunkar. Men. För det finns ett men. Eller några. Enligt min erfarenhet kan de här djuren vara lite väl lugna emellanåt. Sådär så de nästan inte går att hantera, Vi har haft några sådana herefordtjurar, både renrasiga och korsningar och de kan verkligen vara så himla lata! Ligger hellre i solen än kommer fram och äter. Och ska man flytta på dem kan man behöva hyra en lyftkran.

Titta på den här killen till exempel. Lill-Pär. Han kommer från Lindströms i Torpshammar och var bara en liten plutt när han kom hit. Nu har han växt på sig så pass att det är dags att flytta till Hangarn. För länge sedan. En sådan här grabb behöver inte äta ungdomsfoder med extra proteinkoncentrat längre än nödvändigt.

Två gånger har jag försökt lasta honom och två gånger har han kommit undan genom att helt enkelt vägra kliva upp i djurvagnen. Jag har provat med lock och pock, grindar bakom och diverse frustrerade tillrop. Han har bara kollat på mig som vore jag en snorig, efterhängsen lillkusin och sedan fortsatt vägra ta ett enda steg. Jag har fått ge mig eftersom jag jobbat ensam och inte haft tid att krångla men vid gårdagens flytt hade jag Danne till hjälp. Då skulle det väl gå att få med honom en gång för alla. Tror någon att det gick bra? Bara för att vi var två? Självklart inte. Han vägrade fortfarande. I sten. Stod bara still som ett lurvigt berg. Tog han några steg så var det bakåt, inte framåt.

Kompisarna hoppade på direkt, de är ofta väldigt lättlastade, och passade på att nosa och klia sig. -Kom du också Pär så vi kan åka nån gång!

Till slut gav vi upp släppte lös honom. Jag trodde att han skulle lunka stillsamt efter kompisarna i vagnen i sin tröga herefordtakt men tvärt om, till vår förvåning kunde han visst få upp riktigt bra fart under klövarna!

Han tog ett par varv runt gårn och sedan upp på foderbordet en sväng. Danne efter i full fart och jag slet fram telefonen men fick bara till den här suddiga bilden. Till slut hamnade han i alla fall där han skulle. Utan att han behövde åka djurvagn. Troligtvis helt enligt sin egen, tjuriga plan. Hereford alltså, jag säger bara det.

Idag lördag möttes jag av en läckande vattenkopp och fullt med vatten i ena skrapgången i hangarn. Aldrig kul men som tur var hade den bara hakat upp sig lite. Lätt fixat men det tog ett tag att få bort allt vatten. Jag har även flyttat ett till gäng djur idag och mätt några kalvar som ska avvänjas. En bra men intensiv eftermiddag på gården och nu ska jag snart sova på regionens plastade men ganska sköna madrass. På tal om det kan jag ge ett litet tips förresten. De plastade madrasserna som sjukhus och andra vårdställen har kan ofta bli liksom lite kallsvettiga att ligga på tycker jag. Även om man såklart har både madrassöverdrag och lakan. Men då kan man göra såhär (och det har jag lärt mig av en annan person här), att man bäddar in ett helt vanligt täcke mellan madrassen och lakanet. Så mycket skönare! Slut på tips.