Jag ska väl inte påstå att jag i detalj begriper mig på hur gårdens vattenförsörjning fungerar.

Men så mycket vet jag att borrhålet är 125 meter (vi rensade det för några år sedan) och att det en gång räckte till att försörja två hushåll samt 50 kor plus ungdjur, så när det nu inte längre finns några djur kvar i lagården är jag inte så där överdrivet bekymrad för att vattnet inte ska räcka till oss som är kvar.

Ändå krånglar det ibland. Men då har jag god hjälp av VA-firman där hjältarna Krister och Magnus på de mest obekväma arbetstider kommer ut och fixar.

Fast nu var det detta med pumphuset. Det måste ha stått där sedan 1950-talet – minst. Av någon anledning byggdes det sådär 1.3 meter högt med ett snedtak så att det på baksidan var kanske en meter högt. Och på baksidan satt dörren! Med en liten haspel.

Och senast det begav sig lät Magnus lite försynt antyda att det kanske inte är sådär jättebekvämt att ligga där på alla fyra med benen halvvägs utanför dörren – särskilt inte i snösörja vintertid – och försöka mecka med det som inte fungerar.

Sålunda fick det blir ett nytt pumphus. Snickaren Stefan rev det gamla och byggde ett nytt. Vad skulle jag som utbo göra utan alla dessa vänliga och hjälpsamma företagare?

Blev riktigt fint, tycker jag. Nu med riktig dörr och med snedtak som är vänt åt rätt håll.

Min insats består hittills i att jag grundmålat dörren. Till våren ska jag välja färg till dörren. Kan dock inte bestämma mig för om det ska bli svart eller grönt.