Ibland när jag kör uppför gårdsvägen kan jag komma på mig själv med att undra om han ska sitta där. På trädgårdssoffan vid väggen. Bekvämt lutad mot träfasaden med armarna i kors. Han satt ofta så, tyckte mycket om att vara ute. Han frös inte och underarmarna blev alltid lädrigt bruna redan tidigt på våren. Han…